Näsplastik berättelse
Min näsplastik är gjord. Vill ni följa med på resan så läs vidare =) Dag för dag, bilder och upplevelser kring det hela =)
Dagen var 31 Maj. Flyget tog mig och min vän till Stockholm. Taxi till hotellet vi bokad eoch genast ner till det tillhörande spa:et för avslappning in i det sista.
Dagen var 31 Maj. Flyget tog mig och min vän till Stockholm. Taxi till hotellet vi bokad eoch genast ner till det tillhörande spa:et för avslappning in i det sista.
Dag 1. 1 Juni. Operationsdagen.
Jag var verkligen inte ett dugg nervös. Vet inte varför, jag som alltid stirrar upp mig. Jag fick ligga och vänta så länge innan det var dags, så det kan var därför. Ville bara "get it over with" ^^ och åka hem. Ungefär.
Jag var verkligen inte ett dugg nervös. Vet inte varför, jag som alltid stirrar upp mig. Jag fick ligga och vänta så länge innan det var dags, så det kan var därför. Ville bara "get it over with" ^^ och åka hem. Ungefär.
Jag fick hänga o vänta på "mitt" rum från 09:30 till slutligen 13:30. Då var det min tur för operation (Y)
Först kom en sköterska som visade mig till mitt rum. Nummer 15. Jag fick operationskläder, dvs ett nattlinne, stödstrumpor och en morgonrock. Sen bad hon mig vänta på att Jonas (kirurgen) snart skulle komma.
Jag frågade om förväntad vänte-tid. Bara för att få någon slags tidsuppfattning. Hon sa då kanske 12, 13:30. OJ! tänkte jag. Man fick ju inte äta på 6 timmar innan, och jag hade inte ätit sen innan flyget dagen innan (kl 14 typ ^^) och då hade jag tryckt i mig för att jag inte var dirr hungrig. Delade t.o.m denna tallrik med bästa vän. Så ja, nu började jag såklart känna mig väldigt tom i magen.
Sen kom narkosläkaren in och pratade lite med mig. Frågade mig lite frågor och förberedde mig lite.
Sen kom narkosläkaren in och pratade lite med mig. Frågade mig lite frågor och förberedde mig lite.
Efter ett litet tag kom kirurgen Jonas Röjmark in och hämtade upp mig in till sitt kontor, där han förklarade igen (precis som på första mötet med honom). I korridoren på vägen dit log han o frågade mig om jag var nervös. Jag skulle säga ja, för jag är så van vid att vara det, men fick ändrat mig.. log och sa "J... nä, faktiskt inte dirket!" =) Skön känlsa. Hatar att vara superängslig och nervös. Jonas verkade glad över svaret ;)
Jonas stod med mig framför speglen och frågade mig "Vad är nu det viktigaste med denna operation" haha jag gav massa flummiga svar och pekade hejvilt. Han vände rätt mitt ansikte och gjorde stora ögon och fjantig röst och sa "Att få den RAK Frida. En rak näsa!"- haha. Dog xD Jag och min adhd-hjärna <3 :'D Men i alla fall. Han gick igenom allt han skulle korrigera och målade ut streck på näsan. Sen fick jag gå in på mitt rum igen.
Jonas stod med mig framför speglen och frågade mig "Vad är nu det viktigaste med denna operation" haha jag gav massa flummiga svar och pekade hejvilt. Han vände rätt mitt ansikte och gjorde stora ögon och fjantig röst och sa "Att få den RAK Frida. En rak näsa!"- haha. Dog xD Jag och min adhd-hjärna <3 :'D Men i alla fall. Han gick igenom allt han skulle korrigera och målade ut streck på näsan. Sen fick jag gå in på mitt rum igen.
När det började närma sig operation så kom en sköterska och gav mig en platsburk med 4 tabletter. Smärtstillande och kanske något för blodet. Osäkert. Fick inte reda på vad trots att jag gjorde o.0 åt att jag skulle få så många och frågade vad det var ^^ Jeje. "Kanske bättre att inte veta" - tänkte jag :'D
Sen kom en annan sköterska och följde med mig till ovanvåningen och lade mig i operationsrummet. Jag hann aldrig bli nervös. Är så himla stolt över mig själv för det haha. Behåll lugnet. Låg och pratade skit med den sköterskan som hämtade mig. Hon frågade frågor om Skåne medan hon sprutade in lugnande i armen på mig hahha =) Sen fick jag en fråga om jag hade gjort näsoperationer tidigare och samtidigt så tog narkosläkaren syrgasen på mig. "Andas här lite..." Jag försökte ta bort den lite för jag VET vad den gjorde sist. hahaha. Narkosläkaren tog den till min mun igen och jag bara "Jag kommer inte kunna svara innan..." försökte säga något men han tryckte på den mot munnen och sa till mig att ta ett jättedjupt andetag. Jag gav upp och gjorde som han sa. Hade nämliogen redan blivit lite sömning. Sen snackade dem något och Plopp! 10 sekunder senare sov jag gött. haha.
Sen kom en annan sköterska och följde med mig till ovanvåningen och lade mig i operationsrummet. Jag hann aldrig bli nervös. Är så himla stolt över mig själv för det haha. Behåll lugnet. Låg och pratade skit med den sköterskan som hämtade mig. Hon frågade frågor om Skåne medan hon sprutade in lugnande i armen på mig hahha =) Sen fick jag en fråga om jag hade gjort näsoperationer tidigare och samtidigt så tog narkosläkaren syrgasen på mig. "Andas här lite..." Jag försökte ta bort den lite för jag VET vad den gjorde sist. hahaha. Narkosläkaren tog den till min mun igen och jag bara "Jag kommer inte kunna svara innan..." försökte säga något men han tryckte på den mot munnen och sa till mig att ta ett jättedjupt andetag. Jag gav upp och gjorde som han sa. Hade nämliogen redan blivit lite sömning. Sen snackade dem något och Plopp! 10 sekunder senare sov jag gött. haha.
Jag vaknade på ett rum med massa sängar. De stod som på film nere vid min sängkant och viftade och frågade hur jag mådde. Jag kunde enligt mig själv prata välidgt klart och tydligt, MEN jags åg inte ett skit. Så det sa jag "jag mår kanon! Men jag ser inte ett skit!" hahahah...
Mina ögon var så svullna. Blev liiite stressand emoment för mig för trots att jag sa detta (vet inte om jag bara yrade) så tror jag att de stod kvar där nere vid min säng och sa inget mer än "mår du bra?" igen. Haha. Och "ser du inget?" Men efter ett tag sa någon lugnt "De har tagit lite salva på ögonen, så det kan vara detta som gör det jobbigt för dig att se" Sen torkade dem bort det och då kunde jag se mycket bättre :'D Minns att jag tyckte det var drygt att nu när jag mådde så pass bra ändå att jag inte unde se. Hahha :äD Typiskt mig att tänka så i detta läge.
;en sen nöärjade jag faktiskt må rätt illa. Sa inget först men sen blev det värre så jag bara "ok.. jag mår faktiskt lite illa. Eller faktiskt jätteilla". Fick ett tuggummi som skulle ta bort illamående och det hjälpte. Efter bara någon halvtimme inne på mitt eget rum så ville jag börja äta redan hahha. Sen ville jag ha mat. Och te efter det! =) Allt gick SÅ bra där borta. Alla var så EXTREMT trevliga o goa mot mig. En av sjuksköterskorna var på väg att pussa mig i pannan för det blev så gullig-gulligt läge hahha. jag är väl älskvärd eller något =) Undra om de trodde jag var yngre än vad jag var. Jag fick bara en sån "mamma-känsla". Hon var superduper gullig i alla fall.
På natten när jag gick på toa i korridoren så såg hon mig och bara "Men Frida, är du uppe fortfarande? Gå nu och lägg dig kära du!" hihihi. Söd!
Dagen efter hade jag inte fått sovit något dessvärre. Det blev frukost och sen checka ut. Men innan jag checkade ut ville jag veta om min syressättning var bra (jag får lätt problem med andning efter "traumatiska upplevelser" eller när jag sovit dåligt/ätit dåligt. Syresättningen var bra. Jag hann bli lättad och pusta ut, men hon avbröt mig i det hela. "Däremot är din puls skyhög!".
.....
Men innan detta hade en sköterska sagt "Har du tagit dig en dusch Frida? Du luktar jättegott!" Jag blev chockad för det hade jag inte oh visste inte att jag "fick!". Så jag frågade om jag fick duscha efter utcheckningen. Och det rekommenderade hon nu också när pulsen var så hög. Sen kände hon på mig och trodde jag hade feber. Testa. Hade lite feber. Hon ad mig ha koll på det under dagen. Duschade. Kändes skönt som tusan. Sen lämnade jag och min vän Akedemikliniken och tog en taxi till Arlanda för att kunna ta flyget hem ca 4 timmar senare. Mitt mående.. var. Kass! Alltså fy fan vad jag mådde dåligt. Dumma jag som rökt innan. Segt slem med blod i och jag fick springa och harkla upp det stup i kvarten på gate-awayn. Och hela flygresan hem var likadan. Men flygrädd som jag är så vart i af flygresan helt undebar i sig. FINT väder och vi flög "lågt" så jag såg ner på marken. SÅ fint <3 Det är när allt bara skorrar och man inte ser vart man är utan bara vet att man är så sjukt långt upp i luften o kommer inte ner förrän man är framme. Inte ens i ett krisläge och man vill av. fick skita i att folk satt omkring och bara köra mitt "race". Hade en påse med massa servetter i så jag kunde få upp slemmet och spotta i den hela resan. Det gick ändå ganska bra. Beställde supervarmt te på flyget också som hjälpte till att lugna svalget lite =)
Men när vi skulle börja landa. AJ!!!! Jag har ju även opererat ena örat (de tog brosk från örat som han byggde upp näsan med) och mitt öra var böjt och hade bandage runt sig. Alltså.. när locket kom och det inte hade någonstans att ta vägen. Jag började skaka som ett asplöv och tårarna bara rann! Alltså.. både utav en extrem smärta, men också av rädsla för det lät massa konstigt i örat. Försökte släppa på bandaget lite och då knastrade det ocj gjorde ännu mer ont så tänkte nä nu kommer örat sprängas i luften :'D Usch ja.
Ingen var gladare än jag när vi äntligen landande! <3 hihi.
Pappa stod och väntade på oss när vi landat och körde oss hem. jag valde att sova hos Simon och barnen <3 Som jag saknat dem och tänkt på dem. jag ville bara vara nära de jag älskar mest <3 Var rädd att jag inte skulle kunna somna, men jodå såatteh! =) Sov gott som tusan i en fåtölj ^^
Sen har denna veckan varit liter upp och ner får jag säga. Har mått välidig dåligt från och till. Det har gjort jätteont. Mycket av mitt mående beror på att jag rökade innan operationen. Det var för lite tid att hinna sluta på. 6 dagar innan ^^ Jag har varit såååå jäkla slemmig, Segt som fan så man får knappt luft. Det har runnit massor från näsan och eftersom jag har skenor i kommer jag inte ens åt att torka eller så. Det är bara att dutta o få bort lite tills dte kommer nytt. Extremt jobbigt har det varit. Feber varje dag.Yrsel. Antagligen har det berott på trycket det är med gipset och allt i näsan. Det är liksom inte yrsel som "oh nej nu svimmar jag snart" utan mer som att det är svårt att hålla balansen. Därför blir jag väldigt trött när jag anstränger mig. Som med bloggen och skrivandet nu. Jag tar pauser hela tiden. Blir så yr. Men men.
Min pappa blev orolig för mig dag 5 för jag var så konstig. Var hembjuden till grill hos mina föräkdrar efter att jag bjudit hem mig själv för en hårtvätt med hjälp av mamma ;) Vi hade SÅ trevligt. Mina andra syskon kom också och syskonbarn och det var som sagt kopiöst mysigt och roligt!
Spelade kubb och ja, de andra drack lite och var glada i hågen o så =) jag skrattade så jag trodde näsan skulle knäckas tillbaka i sitt ursprungsläge hahaha.
Men det blev för mycket efter ett tag. och min pappa märkte detta och blev superorolig för mitt mående.Fick reda på dagen efter att han då även lyckats få min mamma jätteorolig pga detta sen när jag åkte hem. Aaww stackars små föräldrar <3 Jag hade lite feber. Men mitt mående var nog bara allmänt.. ute i solen.. mycket stoj... man är ju inte alls 100%. Och så mycket slem o så. Man blir ju utmattad av allt.
Dagen efter var det bättre sa min mamma. De lånade min dotter Alva ett tag och gick och firade nationaldagen i stan. Sen bjöd de ut henne på resturang och frågade även mig om jag ville komma ner o äta med dem, men jag vågade inte chansa igen. Behövde vila. Men Alva var jätteglad =)
Sen har jag mått som sagt.. från o til, men mest skit. Pratade med en vän som sa jag borde höra med kliniken så jag kan sluta vara orolig. Fick napp, men de hörde inte av sig förrän dagen efter. Och jag fick komma in. Bestämdes att jag skulle ta antibiotika i förbyggande syfte. På gång tll infektion ochde ville inte behöva flytta skenorna. Så nu sitter jag här. Med antibiotika i ktroppen och SJUKT spänd inför morgondagen då allt ska bort och jag ska få se näsan =) Min operation var ju mest uppbyggnad och det viktigaste med ingreppet var ju att den blev rak och jämn. Så nu är dte spänt =) Sen hade han filat ner på sidorna för att min var rätt bred där fortfarande. kan ha solglasögonen i af (kund einte det alls förr) men nu kommer det bli ännu bättre på den saken!" =) Så himnla lycklig. Hoppas bara den blir så rak det bara går! Så jag kan bli nöjd och känna mig normal igen. Mest det som jag vill. "Ha en chans!" typ. Vet inte om ni förstår vad jag menar, men om ni varit i mina kläder... jag vill jättegärna vara "unik" och annorlunda... men när det gäller näsan tycker jag att alla borde få ha en bra o stabil utgångspunkt i af. Dne syns ju och kan ta över ett helt utseende. jag tycker som jag sa till min kirug att det är onödigt att se bra ut om man har en dålig näsa. Han Förstod mig och sa "Ja, alltså du är ju modellsnygg Frida.. jag förstår vad du menar. Näsan ska inte hämna det.. Men du, jag vill fixa det!" =) Söd. han var också så himla go måste jag säga.. Jonas Röjmark. Svergies främsta specialist på näsor och då inom just sekondära och mer medicinska ingrepp specifikt. Känns tryggt oh bra!
Imorgon. Då jävlar ska jag få tvätta mitt ansikte igen! <3 haha
Mina ögon var så svullna. Blev liiite stressand emoment för mig för trots att jag sa detta (vet inte om jag bara yrade) så tror jag att de stod kvar där nere vid min säng och sa inget mer än "mår du bra?" igen. Haha. Och "ser du inget?" Men efter ett tag sa någon lugnt "De har tagit lite salva på ögonen, så det kan vara detta som gör det jobbigt för dig att se" Sen torkade dem bort det och då kunde jag se mycket bättre :'D Minns att jag tyckte det var drygt att nu när jag mådde så pass bra ändå att jag inte unde se. Hahha :äD Typiskt mig att tänka så i detta läge.
;en sen nöärjade jag faktiskt må rätt illa. Sa inget först men sen blev det värre så jag bara "ok.. jag mår faktiskt lite illa. Eller faktiskt jätteilla". Fick ett tuggummi som skulle ta bort illamående och det hjälpte. Efter bara någon halvtimme inne på mitt eget rum så ville jag börja äta redan hahha. Sen ville jag ha mat. Och te efter det! =) Allt gick SÅ bra där borta. Alla var så EXTREMT trevliga o goa mot mig. En av sjuksköterskorna var på väg att pussa mig i pannan för det blev så gullig-gulligt läge hahha. jag är väl älskvärd eller något =) Undra om de trodde jag var yngre än vad jag var. Jag fick bara en sån "mamma-känsla". Hon var superduper gullig i alla fall.
På natten när jag gick på toa i korridoren så såg hon mig och bara "Men Frida, är du uppe fortfarande? Gå nu och lägg dig kära du!" hihihi. Söd!
Dagen efter hade jag inte fått sovit något dessvärre. Det blev frukost och sen checka ut. Men innan jag checkade ut ville jag veta om min syressättning var bra (jag får lätt problem med andning efter "traumatiska upplevelser" eller när jag sovit dåligt/ätit dåligt. Syresättningen var bra. Jag hann bli lättad och pusta ut, men hon avbröt mig i det hela. "Däremot är din puls skyhög!".
.....
Men innan detta hade en sköterska sagt "Har du tagit dig en dusch Frida? Du luktar jättegott!" Jag blev chockad för det hade jag inte oh visste inte att jag "fick!". Så jag frågade om jag fick duscha efter utcheckningen. Och det rekommenderade hon nu också när pulsen var så hög. Sen kände hon på mig och trodde jag hade feber. Testa. Hade lite feber. Hon ad mig ha koll på det under dagen. Duschade. Kändes skönt som tusan. Sen lämnade jag och min vän Akedemikliniken och tog en taxi till Arlanda för att kunna ta flyget hem ca 4 timmar senare. Mitt mående.. var. Kass! Alltså fy fan vad jag mådde dåligt. Dumma jag som rökt innan. Segt slem med blod i och jag fick springa och harkla upp det stup i kvarten på gate-awayn. Och hela flygresan hem var likadan. Men flygrädd som jag är så vart i af flygresan helt undebar i sig. FINT väder och vi flög "lågt" så jag såg ner på marken. SÅ fint <3 Det är när allt bara skorrar och man inte ser vart man är utan bara vet att man är så sjukt långt upp i luften o kommer inte ner förrän man är framme. Inte ens i ett krisläge och man vill av. fick skita i att folk satt omkring och bara köra mitt "race". Hade en påse med massa servetter i så jag kunde få upp slemmet och spotta i den hela resan. Det gick ändå ganska bra. Beställde supervarmt te på flyget också som hjälpte till att lugna svalget lite =)
Men när vi skulle börja landa. AJ!!!! Jag har ju även opererat ena örat (de tog brosk från örat som han byggde upp näsan med) och mitt öra var böjt och hade bandage runt sig. Alltså.. när locket kom och det inte hade någonstans att ta vägen. Jag började skaka som ett asplöv och tårarna bara rann! Alltså.. både utav en extrem smärta, men också av rädsla för det lät massa konstigt i örat. Försökte släppa på bandaget lite och då knastrade det ocj gjorde ännu mer ont så tänkte nä nu kommer örat sprängas i luften :'D Usch ja.
Ingen var gladare än jag när vi äntligen landande! <3 hihi.
Pappa stod och väntade på oss när vi landat och körde oss hem. jag valde att sova hos Simon och barnen <3 Som jag saknat dem och tänkt på dem. jag ville bara vara nära de jag älskar mest <3 Var rädd att jag inte skulle kunna somna, men jodå såatteh! =) Sov gott som tusan i en fåtölj ^^
Sen har denna veckan varit liter upp och ner får jag säga. Har mått välidig dåligt från och till. Det har gjort jätteont. Mycket av mitt mående beror på att jag rökade innan operationen. Det var för lite tid att hinna sluta på. 6 dagar innan ^^ Jag har varit såååå jäkla slemmig, Segt som fan så man får knappt luft. Det har runnit massor från näsan och eftersom jag har skenor i kommer jag inte ens åt att torka eller så. Det är bara att dutta o få bort lite tills dte kommer nytt. Extremt jobbigt har det varit. Feber varje dag.Yrsel. Antagligen har det berott på trycket det är med gipset och allt i näsan. Det är liksom inte yrsel som "oh nej nu svimmar jag snart" utan mer som att det är svårt att hålla balansen. Därför blir jag väldigt trött när jag anstränger mig. Som med bloggen och skrivandet nu. Jag tar pauser hela tiden. Blir så yr. Men men.
Min pappa blev orolig för mig dag 5 för jag var så konstig. Var hembjuden till grill hos mina föräkdrar efter att jag bjudit hem mig själv för en hårtvätt med hjälp av mamma ;) Vi hade SÅ trevligt. Mina andra syskon kom också och syskonbarn och det var som sagt kopiöst mysigt och roligt!
Spelade kubb och ja, de andra drack lite och var glada i hågen o så =) jag skrattade så jag trodde näsan skulle knäckas tillbaka i sitt ursprungsläge hahaha.
Men det blev för mycket efter ett tag. och min pappa märkte detta och blev superorolig för mitt mående.Fick reda på dagen efter att han då även lyckats få min mamma jätteorolig pga detta sen när jag åkte hem. Aaww stackars små föräldrar <3 Jag hade lite feber. Men mitt mående var nog bara allmänt.. ute i solen.. mycket stoj... man är ju inte alls 100%. Och så mycket slem o så. Man blir ju utmattad av allt.
Dagen efter var det bättre sa min mamma. De lånade min dotter Alva ett tag och gick och firade nationaldagen i stan. Sen bjöd de ut henne på resturang och frågade även mig om jag ville komma ner o äta med dem, men jag vågade inte chansa igen. Behövde vila. Men Alva var jätteglad =)
Sen har jag mått som sagt.. från o til, men mest skit. Pratade med en vän som sa jag borde höra med kliniken så jag kan sluta vara orolig. Fick napp, men de hörde inte av sig förrän dagen efter. Och jag fick komma in. Bestämdes att jag skulle ta antibiotika i förbyggande syfte. På gång tll infektion ochde ville inte behöva flytta skenorna. Så nu sitter jag här. Med antibiotika i ktroppen och SJUKT spänd inför morgondagen då allt ska bort och jag ska få se näsan =) Min operation var ju mest uppbyggnad och det viktigaste med ingreppet var ju att den blev rak och jämn. Så nu är dte spänt =) Sen hade han filat ner på sidorna för att min var rätt bred där fortfarande. kan ha solglasögonen i af (kund einte det alls förr) men nu kommer det bli ännu bättre på den saken!" =) Så himnla lycklig. Hoppas bara den blir så rak det bara går! Så jag kan bli nöjd och känna mig normal igen. Mest det som jag vill. "Ha en chans!" typ. Vet inte om ni förstår vad jag menar, men om ni varit i mina kläder... jag vill jättegärna vara "unik" och annorlunda... men när det gäller näsan tycker jag att alla borde få ha en bra o stabil utgångspunkt i af. Dne syns ju och kan ta över ett helt utseende. jag tycker som jag sa till min kirug att det är onödigt att se bra ut om man har en dålig näsa. Han Förstod mig och sa "Ja, alltså du är ju modellsnygg Frida.. jag förstår vad du menar. Näsan ska inte hämna det.. Men du, jag vill fixa det!" =) Söd. han var också så himla go måste jag säga.. Jonas Röjmark. Svergies främsta specialist på näsor och då inom just sekondära och mer medicinska ingrepp specifikt. Känns tryggt oh bra!
Imorgon. Då jävlar ska jag få tvätta mitt ansikte igen! <3 haha
Om ni funderar över något och själv har fundering på att göra en näsoperation- skriv i kommentarsfältet bara så kommer jag svara! Kram <3
Före efter.
Bilder from dag 1-9.
Dag 1:
Dag 2:
Dag 5.
Före efter.
Bilder from dag 1-9.
Dag 1:
Precis före.
Precis efter.
FRUKTRANSVÄRD syn! hahha... usch.
FRUKTRANSVÄRD syn! hahha... usch.
Dag 3:
Dag 4:
Dag 5.
Dag 6:
Dag 7:
Dag 7:
Dag 8:
Da 9: Jag längtar SÅ efter att få "skvätta" upp kallt vatten i ansiktet! Oh my...Min kära vän Hampus är en knast som gjorde det ännu mer märkbart hahaha.. Stod och visade hur han kunde göra det. "Menar du så här?" haha... MORR! Men det slutade inte där. Sen efter det sämnde han mig denna bilden.Sådan retsticka! Nä, orkar knappt inte med dig ibland ;'D <3
Over and out for now <3
Over and out for now <3